Stockholmsdagarna var bland annat hemma hos min moster Åsa och mina kusiner Anna och Olof och deras katt Smilla; här i papperspåse med liten glasögonmonki i snöre (hennes nya bästis). Det var på något vis där och då, dagen efter begravningen, som det verkligen verkligen slog mig att Gunnar inte finns mer, när vi tittade på video från när Anna var bebis och han var med där; så som jag framför allt minns att han var.
Och jag minns alla krukväxterna på Bällstavägen och jag minns banankakan och att han var den som alltid hjälpte till med pilliga leksaker, som julen när jag fick en husbil till mina barbiedockor. Och jag minns att jag tyckte det såg så fint ut med Gunnars och Åsas likadana curlingkängor och att jag tänkte att "såna vill jag ha när jag blir stor" och att det var precis därför som jag för tre år sen köpte ett par curlingclarks som jag fortfarande har kvar. Och jag minns att han alltid lyssnade som om jag var stor (precis som farmor).
Alla de sakerna ska jag minnas och det känns konstigt att inte träffas igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar