Jag och Joel åkte till New York med ett mission. Vi skulle spela in en film som skulle följa tio regler. Under samma tidsperiod skulle Rasmus, Christoffer och Hannes också spela in en film med samma regler. Premissen var att vi hade New York och de tekniken.
När vi kom hem hade båda lagen strax under en vecka på sig att klippa för att sedan visa upp filmerna i går på ett möte med filmgruppen som vi alla är med i. Min och Joels film vann med 7 röster mot 4.
Utomhus är det mjölkvit dimma, som en rökmaskin (som doftar mellanstadiedisco). Jag och min röda Vera Velour-morgonrock sitter i soffan med en katt bredvid som lutar huvudet mot datorkanten och våriga tulipaner och påskliljor på bordet framför mig.
Senare i eftermiddag ska jag till skolan och ha seminarium om Emmanuel Carrères bok L'Adversaire (Doktor Romand på svenska) och jag ska förbereda mig ytterligare lite inför det. Boken (som också gjorts som film) följer fransmannen Jean-Claude Romands rättegång efter att han i januari 1993 mördade sin fru, sina två barn och sina föräldrar och även försökte ta sitt eget liv, men misslyckades. När han låg i koma efter olyckan började det uppdagas att hans yrkesliv sedan arton år tillbaka varit en lögn; han hade inte någon fin forskartjänst vid WHO i Genève, han hade inget jobb alls. Trots att några av hans vänner (och hans fru) känt honom sedan studietiden var det ingen som anat att han inte ens tagit sin läkarexamen och alltså inte heller haft någon at-tjänstgöring som han sagt. Han hade inte heller cancer vilket han sagt de senaste åren av sitt liv. Pengarna som finansierade familjens liv i en fin villaförort kom från äldre släktingar vars pengar han skulle placera i en schweizisk bank. Hela historien är svårgripbar och jag har svårt att smälta den, att under en så lång tid helt undkomma de konsekvenser som förr eller senare borde uppkomma vid en sådan livssituation, att hellre än att det hela skulle kunna komma fram för hans närmaste familj döda dem allihop och att när han vaknade ur koman neka allt.
Jag blir lite nedslagen av morgontv:n, det är något med nyhetsrapporteringen i samma tonfall som reklam som de "trevliga" soffinslagen. Bah. Mediering. Bah. Väderleksrapport.
Anna gjorde en liten film om vår lördagsfrukost tillsammans:
Nu försöker jag koncentrera mig på att förbereda färdigt min del av presentationen av krisen i den franska bilindustrin som jag och Agnes i min grupp ska hålla i morgon.
Jag distraheras av att Fannys snarkningar påminner om Yoda.
Det ser ut att vara en sån där solig marsdag, lite lätt blåsig och det luktar säkert jord.
Jag har inte ätit något än och linnet jag drog på mig har målarfärgsfläckar från i somras när jag och pappa byggde ett nytt brunnsskydd till deras trädgård i Åhus.
Det var bra dagar när vi sågade och målade och byggde.
Åh, jag känner mig lite världsfrånvänd och vill helst ligga hemma och läsa Människohamn av John Ajvide Lindqvist eller Gender and the Politics of History av Joan Wallach Scott eller Les Belles Images av Simone de Beauvoir. Och sticka klart Joels halsduk. Och lära mig allt om fransk grammatik. Allt om svensk grammatik också.
I går var det så fint och tyst på kvällen när snön föll, jag och Joel gjorde mystiska fotspår. Nu regnar allt bort och det känns sorgset.
Men det var ett sidospår. Jag har grammatikboken uppslagen, läxan till morgondagens lektion är tempus och det ska jag lära mig allt om nu.
Jag badade bubbelbad i förmiddags med min blåval och min jättestora badanka. Det var bubbligt och blåvalen gömde sig precis under ytan. Katten Fanny var fascinerad men också lite rädd och satt på ganska tryggt avstånd och spanade.
I morgon är min lilla semester slut, då ska jag ta mig an den franska grammatiken igen.
Det är så stort och så fint och jag är övertygad om att det kommer ge bra inspiration för uppsatsförfattande.
I går kväll spelade jag och Joel in en cover igen. Vi spelade in den i vår lilla hemmastudio (dvs iMacen) först och sen gjorde vi en musikvideo. Vi kallar oss JACK och vi kan gå hur långt som helst.
Dagar kommer och dagar går, mina har varit ovanligt välfyllda sen blåvalsmåndagen.
Jag har varit i Lund två gånger och suttit på UB och forskat och träffat Annah lite.
Jag har haft uppsatsseminarium på högskolan och suttit på högskolebiblioteket och läst fjärrlånad bok. Jag har blivit intervjuad om stress av Patrik och en klasskompis till honom för deras uppsats i idrott & hälsa.
Jag har varit i Malmö med delar av kören och gått luciatåg tillsammans med Malmö Feministkör på Utkanten. Jag har haft vanlig körträning och gått luciatåg med kören på C4.
Jag har haft en trevlig stund med Sara på Darins. Jag och Joel har haft filmkväll med Fredrik (No country for old men).
Jag och Joel har spelat in en cover på Heikkis 'All that I need':
På tisdag åker jag till Härnösand.
Innan dess vet jag hur det är; dagar ska komma och gå och fyllas med ovanligt mycket.
Jag har rättat de sista tre proven för mina före detta franskelever (de som var på praktik och gjorde dem först i går) och ska lämna tillbaka dem kring nio på deras lektion. Sen sjappar jag till Lund för att hämta ut lånekort på UB och möta Annah när hon slutar skolan. I kväll ska jag och Joel ha svampfestival och högläsa Robert Jordan.
Hepp!
I går skickade min kusin Anna detta fantastiska filmklipp till mig (som jag och Joel var tvungna att se om och om):