30 mars

Utomhus är det mjölkvit dimma, som en rökmaskin (som doftar mellanstadiedisco). Jag och min röda Vera Velour-morgonrock sitter i soffan med en katt bredvid som lutar huvudet mot datorkanten och våriga tulipaner och påskliljor på bordet framför mig. 

Senare i eftermiddag ska jag till skolan och ha seminarium om Emmanuel Carrères bok L'Adversaire (Doktor Romand på svenska) och jag ska förbereda mig ytterligare lite inför det. Boken (som också gjorts som film) följer fransmannen Jean-Claude Romands rättegång efter att han i januari 1993 mördade sin fru, sina två barn och sina föräldrar och även försökte ta sitt eget liv, men misslyckades. När han låg i koma efter olyckan började det uppdagas att hans yrkesliv sedan arton år tillbaka varit en lögn; han hade inte någon fin forskartjänst vid WHO i Genève, han hade inget jobb alls. Trots att några av hans vänner (och hans fru) känt honom sedan studietiden var det ingen som anat att han inte ens tagit sin läkarexamen och alltså inte heller haft någon at-tjänstgöring som han sagt. Han hade inte heller cancer vilket han sagt de senaste åren av sitt liv. Pengarna som finansierade familjens liv i en fin villaförort kom från äldre släktingar vars pengar han skulle placera i en schweizisk bank. Hela historien är svårgripbar och jag har svårt att smälta den, att under en så lång tid helt undkomma de konsekvenser som förr eller senare borde uppkomma vid en sådan livssituation, att hellre än att det hela skulle kunna komma fram för hans närmaste familj döda dem allihop och att när han vaknade ur koman neka allt.

Jag blir lite nedslagen av morgontv:n, det är något med nyhetsrapporteringen i samma tonfall som reklam som de "trevliga" soffinslagen. Bah. Mediering. Bah. Väderleksrapport. 

Frukost + förberedelser + Star Wars-imiterande katt

Anna gjorde en liten film om vår lördagsfrukost tillsammans:

Nu försöker jag koncentrera mig på att förbereda färdigt min del av presentationen av krisen i den franska bilindustrin som jag och Agnes i min grupp ska hålla i morgon.

Jag distraheras av att Fannys snarkningar påminner om Yoda.

Helgen v. 12

Jag och Joel har gjort massor av saker den här helgen (som började i torsdags när jag kom till skolan och min föreläsning var inställd):

- Haft en trevlig fika med Johannes på Wahlqvists;

- Sett Jacob Karlzon trio (bra, jättebra till och med);

- Åkt till Malmö med Alma och lunchbuffat på Vegegården och juicat på Redfellas;

- Haft övernattningsbesök av Anna och gjort kålpudding och marängsviss (utan maräng då) och lyssnat på varandras musik och sett Låt den rätte komma in och promenerat;

- Varit på födelsedags- och inflyttningsfest hos Fredrik och Erica och samtalat om film och kanske framför allt tv-serier med en blivande civilekonom och om läkarvetenskapen kontra psykologin med en AT-läkare och en psykologistuderande;

- Haft pannkakstårtskalas med Joel och tittat på På rymmen med Pippi Långstrump;

- Tittat på Lost med Fredrik

Så himla mycket har vi gjort att jag glömt bort att ta några fotografier!

17 mars

Det ser ut att vara en sån där solig marsdag, lite lätt blåsig och det luktar säkert jord.

Jag har inte ätit något än och linnet jag drog på mig har målarfärgsfläckar från i somras när jag och pappa byggde ett nytt brunnsskydd till deras trädgård i Åhus. 

Det var bra dagar när vi sågade och målade och byggde.

15 mars

Jag köpte en rosa tröja och matchade den med rosa tulpaner, men vid olika tidpunkter. En dag lät jag dem träffas, en vacker dag efter att någon katt halshuggit en av tulipanerna. 

I dag, en dag försent för att tulpanerna ska finnas kvar, ska jag ta det ett steg längre med rosa nagellack. Det hade varit för bra för att vara sant om tulipanerna varit kvar i livet.

Jag läste ut De vackra bilderna av Simone de Beauvoir i morse. Jag kunde vid tillfällen känna igen den bortvändhet, det oförstående och den besvikelse med vilken Laurence kom att betrakta sin omgivning; och hennes desperation att inte låta dottern Catherine fogas. 

Resten av eftermiddagen ska jag lyssna på The Weepies, läsa ut samma de Beauvoir-bok men på franska, arbeta lite i övningsboken i fransk grammatik och assistera Joel med tvätten. Kanske ska jag och min nya kappa promenera lite i det gråa vädret också. Kanske. 

Men först ska jag sitta kvar här en liten stund till och lyssna på Filip som snarkar de sötaste kattsnarkningarna i världen.

Ändlös (o)lycka

Härom dagen promenerade det två änder utanför mitt och Joels hus. Det måste rimligtvis innebära något bra.

12 mars

En dag som i dag är det svårt att minnas en dag som i går, eller i förrgår. Det är strålande sol och sängen badade i sol i morse och jag slumrade i solbad i kanske två timmar. 

Nu ska jag gå in till C4 och lära mig ett och annat om hjärnan, för att sen lära ut allt jag kan till en grupp Psykologi B-elever. Vi har en ganska lång eftermiddag tillsammans, men det ska nog bli trevligt. Efter det har jag en lång kväll framför mig eftersom jag och resten av filmgruppen (vi har ännu inget namn) ska spela in vårt första filmprojekt på Yllan i kväll. Schemat säger 19-00, men om något dröjer kan det nog bli längre. Jag ska komma ihåg att ta med frukt till mig och Joel.

Nu ska jag solpromenera till hjärnkontoret. 

Sof(t)cat

9 mars

Det här är min nya valkompis; Elliott. 

8 mars

[Vi finns även när vi inte syns.]

JACK tolkar PJ mitt i natten

2 mars -Min katt & jag

Ett farväl.

Stockholmsdagarna var bland annat hemma hos min moster Åsa och mina kusiner Anna och Olof och deras katt Smilla; här i papperspåse med liten glasögonmonki i snöre (hennes nya bästis). 

Det var på något vis där och då, dagen efter begravningen, som det verkligen verkligen slog mig att Gunnar inte finns mer, när vi tittade på video från när Anna var bebis och han var med där; så som jag framför allt minns att han var. 

Och jag minns alla krukväxterna på Bällstavägen och jag minns banankakan och att han var den som alltid hjälpte till med pilliga leksaker, som julen när jag fick en husbil till mina barbiedockor. Och jag minns att jag tyckte det såg så fint ut med Gunnars och Åsas likadana curlingkängor och att jag tänkte att "såna vill jag ha när jag blir stor" och att det var precis därför som jag för tre år sen köpte ett par curlingclarks som jag fortfarande har kvar. Och jag minns att han alltid lyssnade som om jag var stor (precis som farmor). 

Alla de sakerna ska jag minnas och det känns konstigt att inte träffas igen. 

Sista februari i en bil